Fredagstjut X2

Omtag.

Svår och tung månad. På alla fronter. Leveranser och resor. Nu kör vi lite defilibrator och tar omtag.

Det finns en del gammalt att knyta ihop säcken om, men vi gör det lätt och börjar här och nu:

2008 Markowitsch, Pinot Noir, Österrike, Niederösterreich

 En till en början lätt, nästan tveksamt lätt, uppenbarelse. Med lite tid blommar fin pinotfrukt fram. Solmogna röda bär, lätt fatton, tonar ut i en medelfyllig kropp som gärna intas i stora klunkar. Rent som en alptopp. Det är inget stort vin, men ett förbaskat gott vin. Sitter som en smäck till fläskkotletter med potatis och rosmarinäpplen (och en rejäl dos camenbert på kotletten). Motståndet är ringa i vinet, flaskan går åt i ett huj. Vi tar det som ett kvalitetstecken. Vi är småsålda för 129 spänn.

2004 Massa Vecchia, Rosso, Maremma, Tocscana 

Vi traskar upp i pristräsket. Ny bekantskap som plockas till svearna (säljs endast i AB-län) allena av Vinomatik (Vinomatik är specialiserad mot ekologiska och "naturliga" producenter - och allt vad de nu kallar sig?). Massa Vecchia är ett av otaliga vinerier vi bara läst om men aldrig druckit. Bättring nu.

Lätt reduktiv doft till en början direkt ur flaskan, men med luft förbytts detta i ett toskanskt kryddpaket med något lagerblad och en rejäl klick tomatpure. Vinet är allt annat än klart. Det doftar biodynamiskt - mest på gott. Antagligen mer ursprungtypiskt än druvtypiskt. Sa vi cabernet och merlot? Ska bli kul hur detta står sig över natten och förhoppningsvis bättrar på sig till morgondagens svåra T-bensstekar. Vi är inte helt övertygade

Over and out.

PS: Vistorta 2006, Friuli, Grave, är så förtvivlat nedstängt - med en stor skylt på insidan av korken där det står "tillbaka om ett par år" - att vi av ren barmhärtighet inte skriver en rad av icke-uppenbarelsen.

PS 2: Fler har druckit fin-fin Pinne!

2006 Domaine Laguerre Altitude 540

Vi är bortskämda och det är vi stolta över - det är lika bra att erkänna. Som granne har vi sedan något år en alldeles egen liten saluhall med närproducerat kött och grönt tillsammans med övriga delikatesser som vore fjärran våra drömmar för bara några år sedan i Gävle, av alla ställen. Köttet håller absolut högsta kvalitet och tas från omgivningarna från utvalda producenter. Ekologiskt är det gällande honnörsordet, och inget kött släpps fram till försäljning förrän köttet bedöms vara tillräckligt välhängt, vilket kan betyda mörningstider på uppemot en månad. Styckningsdetaljer du inte visste fanns är legio (oftast är det billigaste detaljerna bäst, högreven föregående sommar blev en lokal sensation på grillen väl i klass med den bästa entrecote).

Men ikväll gäller just entrecote. Som så ofta var ärendet ett helt annat (den suveräna egengjorda lammkorven med grönpeppar), men där låg dom ju. Nystyckade entrecoteskivor på Black Angus-kött. Köttet ger från bra uppfödare något av det bäst välmarmorerade kött du kan tänka dig. Visst kostar det en del. Men värt vartenda litet - förlåt - korvöre.

Det här är konst, liksom

Så, vad dricker du till dessa, förhoppningsvis, välförädlade fredagsmysgodbitar, hemvevad bearneise och rostad potatis? Cabernet sauvignon, anyone?

Ok. Vi köper sällan Bordeaux och dricker det än mer sällan. Våra preferenser ligger inte här. Vilken tur då att det finns sådan i vår comfortzone, södra Frankrike.

Eric Laguerre är en av alla dessa suveräna producenter i södraste Frankrike som letat sig till Sverige via Vinik. Domaine Lagurerre är högt beläget (+ 500 m) i heta Roussillion och Cotes Catalanes.
Altitude 540 (ska vi gissa att det är höjden för det aktuella vinet?) är en ren Cabarnet sauvignon med alla de förtjänster som vinet ska ha. Cabarnet + Languedoc/Roussillion är inte storheter som går ihop i våran bok, men här funkar det alldeles ypperligt!

Det är väl bara det att när vi först attackerar glasen tror vi snarare att vi borde vara i  - Bolgheri! Vinet känns som en äkta topp-supertoskanare!

Doften är suveränt druvtypisk med fin cab-krydda, björnlim, lite fin italiensk marsipan och kanske en gnutta bittermandel. Smaken är otroligt snyggt uniformerad - inte fruktdriven i första hand - och balanserad med bra syra som står upp till maten perfekt. Det höga odlingsläget bidrar sannolikt till att ge vinet och druvorna de förutsättningar det behöver för att bemästra det annars varma klimatet, det finns inte en tillstymmelse till känsla av hög alkohol i vinet. Flaskan tar slut innan vi hinner börja tänka på att lägga barnen.

(kan barnen kanske lägga sina föräldrar?)

Vinet kostar alltså under tvåhundra spänn, vilket måste göra det till den mest (kan inte låta bli) prisvärda och fyndmässiga Cab vi druckit på år och dag. Kanske någonsin. Vilken tur att Nik lurade på oss två stycken.