Tredje gången gillt - Fatta Fratta!

Nä. Några av gårdagens viner ville sig inte. Massa Vecchia, för modiga nästan femhundra spänn, antar idag toner som gränsar till billig amarone. Syltig och kladdig frukt. 14% alkohol verkar vara det dubbla. Inte kul alls. I teorin skulle jag vilja prova Massa Vecchias La Querciola (Sangiovese/Alicante), men bara om någon annan bjuder. Rosso övertygade inte!

Gårdagens andra öppnade och till kylskåpet förpassade vin, Vistorta 2006 (Merlot, Friuli, Grave), gör oss stort konfunderade. Det känns som ett vin i munnen. Men det smakar liksom inget alls. Alls. En av förra årets stora vinupplevelser (tillfället, visst, men ändå) när vi drack en måhända snabb- och restaurangmognad Vistorta 2003 på suveräna restaurang Al Covo till Tagliata di Manzo (med stuvad brysselkål!) står i bjärt kornrast till denna icke-upplevelse. Och det ska ligga en hel låda av detta vin någonstans i källaren. Läskigt.

Nej, vi tar oss till Fullträffen istället. Vi har alltid haft ett gott öga till Maculan, detta lite udda namn på föregångaren av vinerier i den lilla staden Breganze några mil norr om Vicenza gränsande till högplatån Asiago. Maculan är idag en storproducent som bildligt talat förkroppsligar områdets vinproduktion. Det görs viner i hela prisskalan, vitt som rött, och man är väl mest känd för sina ädelsöta viner med fina Torcolato i spetsen. Fat används gärna, men oftast med finess.

2005, Maculan Fratta, IGT Veneto

Klassisk Bordeaux-blend ("68% cab och 32% merlot") och en fin komplex god sniff med frukt, lakrits, trä och krydda (hittar ingen tomat!). Smaken är balanserad och medelfyllig och gott och väl inne i en andra mognadsfas. Påtagliga cedernyanser. Frukten har tonats ned något det sista året och det gör vinet gott på det hela. Etiketten påstår modiga 15% alkohol, men blint så tror bordet 13,5% och alkoholen märks ingenstans (eller tja, inte mer än vanligt då).

Blint är det antagligen inte alls lätt att placera vinet (en framstående bloggare, gott och väl på väg in i sin tredje mognadsfas, fick detta till australiskt shiraz för snart ett år sedan, det ska sägas att frukten HAR tonats ned). Omdömet av vinet som sådant är mycket bra. Trots allt. Gott är det. Vi har dock en sak vi hänger upp oss på. Priset.

Justdet!

För några år sedan klockade vinet in på knappa 400 kr. Det är rätt saftigt, men kanske acceptabelt trots allt. Nu drucken årgång kostade nästan 600 kr på bolaget (tills man reade ut osålda - undrar varför? - flaskor för 399 kr, vilket redan det kanske är i högsta laget med objektivitetsglasögonen på). Det gör att det här vinet är mycket mer intressant, fast givetvis en del enklare. Svenska importörers prismodeller är inte alltid helt enkla att begripa sig på. Medan Fratta trots allt betingar ett (för) högt pris redan internationellt, så borde Palazzoto inte ligga så högt i prisspannet i BS!